
Jag hade riggat stativ och kamera för att ta en bild av blodmånen från balkongen. Månen skulle gå upp över skogen på andra sidan om Sölvesborgsviken. Tanken var att få en bild precis när månen var som störst alldeles över trädtopparna och med lite av viken i förgrunden. Förutsättningarna såg länge bra ut, men en timme innan månens uppgång drog låga moln in, så månen gick inte att se förrän nästan en timme efter uppgången. Då var den redan en bra bit upp på himlen, så det blev bara en bild på själva månen, inget av omgivningen. Kan man kalla detta för ödestimmar? 🙂
Lite senare kunde jag ta ytterligare en bild, när jordskuggan var på väg att försvinna. Det har jag inte sett tidigare, så det var ju en viss tröst ![]()




